så beklaligt amerikanskt.

Tillägnade gårkvällen åt film och en välförtjänt hemmakväll efter träningar två dar på rad. Började med att se oscarsvinnaren "The Hurt Locker" men måste få börja att kommentera kvällens andra film, "Bedtime Stories" från 2008 som helt enkelt stinker amerikanskt mer än vanliga småbarnskomedier med denne numera tragiske Adam Sandler som som vanligt försöker filmen igenom att bevisa sig värdige som faderfigur samt den ädlaste av dem alla människor. Sluta smöra!

Handlar om killen Skeeter (Sandler) som under hela sitt liv jobbat på hotellet som en gång tillhörde sin far. Affärerna gick inte så bra så fader blev tvungen sälja verksamheten till en man som gör om det enkla hotellet till en skyskrapa i ren lyx där han då behåller faders son Skeeter som vaktmästare. Uppköparen av hotellet lovade att låta Skeeter en dag när han var redo få ta över hotellet vilket var en av faktorerna till att Skeeters far lät sälja hotellet. Men det förändras och en annan figur dyker upp som en given övertagare. Skeeter får under samma tid passa två barn under en tid och det visar sig att godnattsagorna de berättar uppdagas sedan i verkliga livet. Så genom dem har nu Skeeter en chansen trots allt.

Detta var en grymt jobbig handling att förklara men jag hoppas ni förstår helheten om ni orkade läsa igenom alltihop. Inte alls krånglig handling utan istället på tok för händelsefattig och förutsägbar filmen igenom. Adam Sandler som jag många gånger stått bakom med tanke på min systers tycke för honom (inget fan) Men nu vet jag inte om jag kan hålla ryggen på dig Adam. Sandlers tragiska sätt att försöka vara en av ungarna med sina genanta och patetiska ordval och kroppsspråk får mig bara mer och mer att rynka på näsan för varje gång. Okej, filmen är en film för barn och endast barn och kan verka rolig stundtals då man faktiskt kan skratta till, Men försöket att använda sig av en korkad biroll som kommer upp det störda kommentarer och ett animerat marsvin med förstora ögon och en endast fjäskig Sandler är ett desperat försök att tvinga fram skrattet. Nej, den amerikanska filmindustrin borde hålla mer värdighet en detta även i en barnfilm, detta är grymt jäkla beklagligt.

Stundtals kan man få hoppet av att handligen reser sig men det trycks det sedan snabbt ner till marken igen. Kan säkert vara rolig och spännande för barn men för mig är detta ingenting annat än smått tragiskt. Slutet är så amerikanskt så jag inte finner några välförtjänta ord. Jag tror jag tackar för mig istället.

IMDB: 6.2
Mitt Betyg: 2/5